söndag 8 februari 2009

Snökaos och ambulansfärd...

... Är helt slut i hjärnan, men måste bara skriva av mig... Det har kommit MÄNGDER med snö här hemma i helgen... plogbilarna kan knappt hålla E4:an öppen.... Å mitt i detta snökaos så har Moa haft fotbollscup i Nordichallen... Vilket inneburit att jag varit tvungen att ligga ute efter vägarna med bilen... har vid varje tillfälle jag begett mig ut sett en olycka!!

Varit ohyggligt tacksam varje gång jag själv kommit fram helskinnad... Så i morse tänkte jag nästan inte åka in å se någon match för det var såååå mycket snö... å på landet plogas det inte speciellt ofta... Moa hade redan åkt med sin tränare tidigare....
Hur det nu var så kallade mitt 6:e sinne på mig utan att jag förstod varför och jag begav mig iväg.. tog mig lyckligt fram och matchen började....

Inte långt in i matchen gör Moa en luftfärd... jaha, tänkte jag nåt knä som for åt fandes igen... men hon kliver inte upp... å tränarna springer in... då känner jag paniken komma krypande!!!
Ser att hon verkar ha ont åt huvudet och nacken... då kan jag inte sitta kvar längre.... springer ner till henne å möter tränarna när de lägger henne vid sidan av plan... hon har verkligen jätte ont i nacken.. som tur är kan deras lagledare detta och tar direkt och stabiliserar nacken... för sjukvårdare, eller nack kragar fanns inte på denna cup!! Jag ställer allvarligt frågan till svenska forbollsförbundet och Medelpadsfotbollsförbund... får man ordna cuper av denna storlek utan att ha sjukvårdare??? Är oerhört tacksam att vi hade den kunskapen inom laget!! Så det bar av med ambulansen upp på sjukhuset... å jag som trodde det möjligtvis var snön som skulle få mig att åka ambulans...
Nu hade hon en himla tur, det var inga skador på skelett, kotor eller diskar.. utan i mjukdelarna. Muskelfästen i nacken som fått sig en sträckning...
Men ni förstår vilket kaos det var inombords innan vi fick besked.. å bara väntan på ambulansen!! jag såg ju hur det bar av upp mot Umeå för att steloperera nacken!!!
Å sen ska man bibehålla lugnet på utsidan å få sitt barn att slappna av och andas djupt, när jag ser hur hon lider... FY FÖR FOTBOLL!!
Jag har en inbygd scräck för just såna här tillfällen.... å nu när jag kommit hem å får andas ut känner jag hur trött jag är och spänningshuvudvärken kommer krypande... tror att jag bara ska sova resten av dagen... å krama på min familj!! Kom ihåg det där ute... familjen är det enda som är viktigt... resten klarar man sig utan!

15 kommentarer:

  1. nä fyyyy.. ryser när jag läser det här! rädd du måste ha varit! jag kan få panik bara jag tänker att nån gång Linnea måste trilla nerför sängen.. för alla barn gör ju det nån gång.. men nu ska vi vara glada att det inte var så farligt, att det ändå slutade bra! känner verkligen med dig när jag läser dina ord.. och det är alltid bra att blio påmind om att familjen är det viktigaste.. ska gå o krama på dem nu en massa!

    sköt om er!

    (det kanske känns helt oviktigt just nu, men jag tycker din fjäril här nedan blev riktigt fin, oavsett vad för bild du hade målat upp inne i huvudet...)

    SvaraRadera
  2. Skickar en stooor kram till dig här med!!

    Sköt om er nu!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Massor med kramar till dig!!! Usch, verkligen ett mardrömsscenario...alla känslor, all panik...och så försöka hålla ihop och inte visa för mycket egen oro för barnens skull. Förstår att du är helt slut!!!
    Kramar igen!! Nu ska jag fortsätta njuta av dina fantastiska alster, de kan ses om å om igen :)

    SvaraRadera
  4. Massor med kramar till både Moa och Dig...

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Fy bubblan! jag är glad att hon mår bra nu!=)

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Hua. Glad att det "bara" var vad det var. Kram till er!

    SvaraRadera
  7. Åh, vad obehagligt. Skönt att det inte var värre ändå. Det har verkligen kommit massor med snö. Vi har varit borta och fick en mindre chock när vi kom hem igen.
    /Helena

    SvaraRadera
  8. Men gudars vad hemskt! Jäkla tur att det inte var någon riktigt allvarligt i alla fall när allt kommer omkring!

    SvaraRadera
  9. Oj, jag förstår att du var skräckslagen. Men vad SKÖNT att detgick så bra som det gjorde.

    SvaraRadera
  10. Men vilken hemsk upplevelse!! Tur att det gick bra med dottern. Hoppas ni får en lugnare vecka!

    SvaraRadera
  11. Nu har vi nog fått snöovädret hit upp... Det har snöat och snöat och snöat - och snöar fortfarande. Och vi har nog lika taskig snöröjning, för här är inte plogat än...
    Hoppas allt är fortsatt väl, trots förkylning och helgens hemska incident.
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  12. UUuusch! det bara knoppar sig på kroppen, vad hemskt!
    Men tur att det var i muslkerna och inte något brutet, men ändå, barnen är ju det käraste man har!!!
    Hoppas att det slutat snöa hos er också, nu idag har det gett sig hos oss, nu kikar solen fram mellan molnen...

    SvaraRadera
  13. Usch, vilken hemsk upplevelse! Tur att hon inte fick några bestående men i alla fall!

    SvaraRadera
  14. Gudskelov att det inte var någon allvarligare skada, jag vet också hur det är att se sitt barn tas om hand, för befarad rygg/nackskada, och bli paketerad modell kåldolme i ambulans, och sen efter lång väntan få veta att det inte var så allvarligt, så jag kan förstå vad du gick igenom.
    Jag trodde i min enfald, att det fanns sjukvårdskunniga vid såna tillställningar, men det kanske har blivit indragningar där också, som med så mycket annat.
    Kram till dej

    SvaraRadera
  15. Åhh fy!!!! =O
    Allt kommer tillbaka till mig! Att se Stefan ligga där och inte kunna röra sig (skoter dock, inte fotboll) fy fään vilka tankar som for igenom huvudet..
    Han kommer ju aldrig bli återställd men det kunde vara mycket värre!!!
    Krama dina barn! Det gjorde jag mycket mer efter olyckan! Man glömmer så lätt att livet är skört!

    Kraam ♥

    SvaraRadera

Pga av massa Spam på senare tid granskar jag nu alla kommentarer. Tack för att du kikade förbi =)