Hyllning till livet =)

Idag har jag kört bil i 55 mil helt ensam. Gissa hur mycket man hinner fundera över då?? Som många av er säkert förstått så är livet inte helt enkelt hemma hos oss just nu. Men inget ont som inte har något gott med sig. När saker händer och allt dras till sin spets så upptäcker man (iallafall jag) att det är inte mycket av allt det som var viktigt innan som över huvudtaget betyder någonting alls!
Jag har iaf levt mitt liv genom att stressa runt och oroa mig för saker som i dagsläget inte betyder någonting alls!
Prylar, karriär och middagsbjudningar klarar jag mig utan.

Vårens händelser i vår familj har verkligen fått mig att stanna av och  fundera på vad som är viktigt.  För mig finns bara kärleken till familjen kvar när jag sorterat bort allt oviktigt. Kärleken till livet! Att njuta av stunden tillsammans i nuet. Att lyssna! Inte på det som sägs alla gånger utan det som står mellan raderna. I känslan här och nu. Jag vill verkligen vara närvarande med och i min familj. Något jag inte alltid lyckats så bra med, då jag fokuserat mer på att vara närvarande på jobbet. Nu behöver inte det ena utesluta det andra. Min vardag har i allt för många år varit att göra saker för att vara duktig eller för att det förväntas av mig att göra just det. Uttalade eller outtalade krav har styrt större delen av mitt liv.

Antar att det jag försöker säga är att jag vill ta vara på den korta tid vi har här genom att vara med i nuet. Inte blicka så mycket varken framåt eller bakåt. Se människans möjligheter istället för svårigheter. Detta har ni säkert hört och läst förr. Det har även jag, men jag tror inte jag riktigt tagit det till mig förrän nu.

Ibland är det bra att livet tar drastiska vändningar. Detta är min andra storm i livet och jag går visare ur denna precis som jag gjorde ur den förra. Skillnaden denna gång är att jag känner en inre frid som är ny för mig. Jag finns för min familjs skull. I min familj ingår även min ex man och hans nuvarande familj. Genom våra gemensamma barn är vi för alltid länkade. Jag är så oerhört glad och tacksam för den relation vi faktiskt har och den ömsesidiga respekt vi kan ge varandra. Vi tycker inte alltid lika men vi accepterar varandras olikheter som faktiskt i vårt kaos just nu är tillgångar för vår dotter.

Jag väljer livet här och nu för alltid!! Hoppas även att det smittar lite på min närmaste omgivning ;). Skymningen har fallit, tvättmaskinen snurrar och från vardagsrummet hörs ett svagt sorl från tv:n, små pojkarna sover, Max på lan och min man hos grannen... för 20 år sedan skulle jag aldrig tyckt att det var skönt att vara ensam... men nu njuter jag i fulla drag =) Nu ska jag njuta av en god bok... natt gott världen.

Kramiz Maja